Faropiktogrammen är avsedda att ge särskild information om den berörda faran, medan signalorden anger farans relativa allvarlighet i syfte att varna läsaren för en potentiell fara. Det finns företrädesprinciper för faropiktogram, där vissa farosymboler uteblir vid märkningen.

Faroangivelserna beskriver den typ av fara som är förknippad med ett farligt ämne eller en farlig blandning, och där även graden av fara i förekommande fall anges skyddsangivelserna beskriver åtgärder som rekommenderas för att minimera eller förhindra skadliga effekter till följd av exponering för ett farligt ämne eller en farlig blandning vid användning eller bortskaffande.

Exempel på några faroangivelser med koder:

H225 – Mycket brandfarlig vätska och ånga

H314 – Orsakar allvarliga frätskador på hud och ögon

H410 – Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter

Exempel på några skyddsangivelser med koder:

P210 – Får inte utsättas för värme, heta ytor, gnistor, öppna lågor och andra antändningskällor. Rökning förbjuden.

P280 – Använd skyddshandskar/skyddskläder/ögonskydd/ansiktsskydd.

P370+P372+P380+P373 – Vid brand: Explosionsrisk. Utrym området. Försök INTE bekämpa branden när den når explosiva varor.

För att komplettera de angivna farorna och uppmärksamma ytterligare risker kopplade till den kemiska produktens egenskaper, finns även EUH-fraser, såsom EUH071 (Frätande på luftvägarna) H314 brukar kompletteras med.

Dessa fraser utgör således ett komplement till den huvudsakliga klassificeringen men dessa kan inte väljas bort utan måste appliceras enligt regler etablerade i CLP-förordningen.